Stärka kvinnor genom att ta deras behov i beaktande

”När jag är på jobbet kan det vara riktigt svårt att hantera min mens då det ofta inte finns några papperskorgar för att slänga bindor i. Jag måste försöka hitta andra lösningar och det kan bli riktigt krångligt om du bär runt på något. Min vän som jobbar i en annan byggnad har bara tillgång till en toalett, och den ligger tio minuter från hennes plats. Ibland väntar hon för länge med att gå och då är den väldigt smutsig, eller så blir hen -nes chef irriterad om hon är borta från sitt skrivbord under en lång tid.”

Catherine, administrativ assistent, Kenya

Den globala rörelsen för jämställdhet mellan könen har verkat gå framåt en längre tid. Men förra året bevittnade vi inte bara ett stopp, utan ett steg tillbaka. Enligt Världsbanken (World Bank), som har mätt den globala klyftan mellan könen sedan 2006, kommer den globala klyftan, totalt sett, nu att ta 100 år att överbrygga snarare än de 83 år som var uppskattningen 2016.⁷ Det kommer att ta mer än tre generationer⁸ tills en flicka föds med samma möjligheter en pojke.

Trots det finns det ändå några ljuspunkter. Enligt uppgifter från Världsbanken har länder som Namibia, Nicaragua och Rwanda lyckats utmana sociala strukturer under en relativt kort tidsperiod och tagit steg framåt mot att stänga könsklyftan. Vi ser också att fler och fler länder etablerar sina egna departement för jämställdhet för att övervinna de hinder som under lång tid hållit kvinnor tillbaka.

Ett betydande hinder som lämnar många kvinnor i en ogynnsam position, är den allmänna uppfattningen och stigman som finns kring mens. Vid varje givet ögonblick har var fjärde kvinna runt om i världen i menstruerande ålder sin mens. För dem som har möjligheter att hantera det, hindrar det inte dem från att leva sina normala liv. Kvinnor som har mens behöver tillgång till ett eget utrymme för att tvätta sig och sköta sin menstruation, hygienprodukter för att absorbera blod, och möjligheten att göra sig av med sanitärt material.⁹ Dessa behov förbises alltför ofta,¹⁰ och gör mens till ett hinder för delaktighet i gemenskapen, utbildning och arbetsliv.

Till och med när de har resurserna och kunskapen för att hantera sin mens, kan stigman om mensen missgynna kvinnor. En amerikansk studie som heter ”The Tampon Experiment” illustrerar på ett tydligt sätt hur vetskapen om att en kvinna har mens, kan påverka hur man ser på henne och hennes kompetens. I detta experiment tappade en av deltagarna till synes av misstag antingen en tampong eller en hårklämma. Att tappa tampongen ledde till en lägre bedömning av deltagaren och hon ansågs mindre tilltalande.¹¹ Det faktum att samma effekt inte uppstod när en hårklämma tappades – ett objekt starkt kopplat till kvinnlighet – visar att effekten inte var på grund av det faktum att deltagarna påmindes om deltagarens kön. Det visar snarare deras motsägelsefulla uppfattning om mens som något som är okvinnligt och orent, även om det är ett tecken på hälsa. Kvinnor som inte kan dölja sin mens betraktas som om de saknar kontroll över sina kroppar.¹²

Att bli påmind om att en kvinna har mens påverkar uppfattningen om hennes kompetens och charm.

Konsekvenserna av dessa uppfattningar är tydliga i Essitys globala undersökning. Nästan hälften av de kvinnliga respondenterna upplever socialt obehag under sin mens. Det sociala stigmat kring mens är särskilt starkt i länder som Kina, Mexiko, Indien och Brasilien, där två av tre kvinnliga respondenter i undersökningen anger att de känner sig obekväma i sociala situationer under sin mens.

http://reports.essity.com/2018-19/essentials-initiative-survey/results.html#filter=.s-menstruation.s-women.s-countries.s-politics

Närliggande undersökningsresultat

Många kvinnor känner sig obekväma i sociala situationer
under sin mens

Tystnaden runt mens har kostnader för den enskilda kvinnan och för samhället i dess helhet. Många kvinnor saknar till exempel tillräcklig kunskap om menstruell hälsa för att kunna säga om smärtorna eller andra symptom som de upplever i samband med menscykeln är normala. Följaktligen väntar de för länge med att söka hjälp¹³ och när de väl gör det riskerar de att bli feldiagnostiserade.¹⁴

Under de senaste åren har vi emellertid sett en rörelse för att bryta stigmat om mensen. Kvinnor och män runt om i världen höjer sina röster och talar om de behov som menstruation leder till. De här mensaktivisterna banar väg för en framtid där mens ses som en normal kroppslig funktion som diskuteras öppet. De visar oss att det är nödvändigt att ändra det sätt på vilket vi hanterar mens för att uppnå målen för hållbar utveckling för att tillförsäkra kvinnor jämlik tillgång till sanitet (SDG-mål 6.2) och främja kvinnors egenmakt (SDG-mål 5). När kvinnors behov beaktas bygger vi ett samhälle där kvinnor har samma möjlighet att förverkliga sina grundläggande mänskliga rättigheter och samtidigt minskas den globala klyftan mellan könen.

I detta kapitel kommer vi att undersöka varför det är viktigt att titta på mens i ett mänskliga rättigheter-perspektiv, hur bristen på bra sanitära utrymmen missgynnar arbetande kvinnor, varför kunskap om menstruell hälsa är viktig för att förbättra kvinnors hälsa, och hur olika aktörer arbetar för att bryta tabun om mens.

”Mens är till sin natur varken kontroversiell eller politisk. Det är en normal och hälsosam del av flickors och kvinnors biologi och bör aldrig användas som grund för diskriminering, ojämlikhet eller skada.”

Michelle Milford Morse, United Nations Foundation