Menstruation behöver prioriteras högre i hälsosammanhang

Dr. Venkatraman Chandra-Mouli arbetar med ungdomars sexuella och reproduktiva hälsa på WHO:s avdelning för reproduktiv hälsa och forskning. Under de senaste 20 åren av sitt arbete med ungdomars hälsa, har han sett mensen flytta från en icke-fråga till utkanterna av de globala hälso- och utvecklingsagendorna. Han tror att man för att få fram de institutionella och sociala normförändringar som behövs måste få mens att placeras högre upp på både den globala och de nationella dagordningarna.

Enligt Chandra-Moulis forskning och erfarenhet är många unga flickor i låg- och medelinkomstländer okunniga om och oförberedda inför den första mensen. De är utestängda och skäms över sin mens. Bristande tillgång till mensskydd samt till vatten och sanitet hindrar dem från att ta hand om sig själva och ta ansvar för sina liv. Och när de behöver vård i hemmet eller på en klinik får de inte det.

– Det är mycket viktigt för flickor, såväl som för pojkar, att informeras om puberteten och mens redan från en tidig ålder. Både flickor och pojkar behöver veta att puberteten och debutmensen är normala livsstadier. Allt eftersom deras kroppar och sinnen mognar behöver de och har rätt till att förstå de förändringar som de kommer att uppleva och hur de kan hantera dem effektivt. Helst borde information inte enbart ges i hem och skolor, men också från andra vuxna, såsom idrottstränare, som spelar en inflytelserik roll i ungdomars liv.

Helst borde information inte enbart ges i hem och skolor, men också från andra vuxna, såsom idrottstränare, som spelar en inflytelserik roll i ungdomars liv.

WHO arbetar för att flickor ska få växa upp i ett sammanhang där mens anses vara hälsosamt och normalt, och där alla flickor är välinformerade, har tillgång till hygienprodukter, och får det stöd de behöver.

– Detta sker på en del platser genom insatser av vissa individer och organisationer. För att det ska kunna ske i större skala behövs långsiktiga program, grundligt ledarskap, management och investeringar. Parlamentariker och regeringsledare är väsentliga för att detta ska ske. I slutändan måste mens vara högt upp på dagordningen för att verklig förändring ska ske.